Solidaritet utan Gränser

Solidaritet utan Gränser

Solidaritetsorganisation

med anknytning till Socialistiska Partiet.

Bedriver/har bedrivit stödarbete för Palestina och för jordlösa i Uruguay, informationsarbete om stödprojektet i Uruguay samt om utvecklingen i Latinamerika, samlat in stöd till katastrofdrabbade i Sri Lanka och Pakistan med mera.

Självförvaltning och motstånd i Uruguay

LatinamerikaPosted by Solidaritet utan Gränser 2007-03-28 16:59
(Internationalen 44/04)

Elsa Scanavini arbetar med bosättningen Paso Escobar utanför Uruguays huvudstad Montevideo. Paso Escobar har funnits i snart 5 år och startades genom att ett tiotal bostadslösa familjer ockuperade en bit mark och började bygga hus.

När den nyliberala politikens verkliga föregångsland Argentina fullständigt havererade 2000-2001, kom det lilla grannlandet Uruguay, som i allt väsentligt följt samma inriktning som i Argentina att dras med i fallet.

Uruguay, med drygt 3 miljoner invånare, inklämt mellan de sydamerikanska jättarna Brasilien och Argentina, har gått från att i början av 1900-talet vara ett föregångsland i fråga om sociala och politiska rättigheter, välfärd och trygghet, till att bli en stat på gränsen till sammanbrott.

Med en arbetslöshet på runt 25 procent och med en urholkning av de allmänna levnadsvillkoren som saknar motstycke i landets historia, lever nära hälften av landets befolkning i eller på gränsen till fattigdom. Ett i och för sig inte ovanligt fenomen i Latinamerika, men desto mer chockerande i ett land som tidigare varit förskonat från utbredd misär.

Den nyliberala politikens innehåll har varit att drastiskt skära ned på alla offentlig utgifter, sälja ut statliga företag (och därmed drastiskt minska personalen och höja priserna), vilket resulterat i att hundratusentals människor lämnats utan möjlighet till arbete, inkomst eller bostad. Mer än 10 procent eller över 300 000 människor saknar bostad och bor i skjul uppförda av plåt, kartong och brädor, helt marginaliserade.

Uruguay har alltid varit ett land som levt på sin jordbruksproduktion och sin omfattande export av dessa produkter.

I detta land av grönsaker, bröd och kött, lever idag människor på svältgränsen.

Socialt motstånd

I en sådan situation uppstår givetvis motverkande krafter, ett politiskt och socialt motstånd. Det politiska motståndet uttrycker sig i att den vänsterinriktade Breda Fronten (Frente Amplio) har möjlighet att vinna parlamentsvalet den 31 oktober och för första gången bryta upp de borgerliga Blanco- och Coloradopartiernas maktmonopol.

Det sociala motståndet tar sig bland annat uttryck i jordockupationer och folkliga självförvaltningsprojekt.
Ett sådant motståndsprojekt är Paso Escobar.

Paso Escobar är ett litet samhälle ca 30 km utanför huvudstaden Montevideo. Här bor 150 familjer med ca 300 barn under 15 år. Området ockuperades till en början av ett tiotal familjer som började bygga enkla hus och satte upp ett gemensamt sopp kök. ”olla popular”.

Soppkök

Soppköket lagar dagligen mer än 300 matportioner, en gigantisk ansträngning med tanke på att allt görs ute i det fria, men förstås otillräckligt i förhållande till behoven.

Arbetet i soppköket görs kollektivt enligt ett roterande schema och engagerar också en del familjer utanför själva Paso Escobar.

Maten är av mycket varierande kvalitet. Detta eftersom man inte själv har tillräcklig tillgång till bra råvaror.
För att råda bot på detta vill man starta ett antal olika projekt:
1. Ett bageri för att producera bröd till alla för självkostnadspris.
2. Ett charkuteri för att garantera tillgången till protein, med produktion för självkostnadspris.
3. Anlägga en ordentlig köksträdgård.
4. Uppföra någon form av byggnad för köket.

För människorna i Paso Escobar handlar det dels om överlevnad men också om rätten till medborgarskap, om rätten att vara människa. Människorna i Paso Escobar var för inte allt för länge sedan helt integrerade i det formella samhället, hade bostad, arbetade på arbetsplatser med semester och kollektivavtal. Man hade tillgång till socialförsäkringar och sjukvård.

Den nyliberala politiken och ekonomins kollaps berövade dem allt detta och nu slåss man för att återerövra rätten till att vara människa och leva under drägliga villkor.

Göran Kärrman
  • Comments(0)