Solidaritet utan Gränser

Solidaritet utan Gränser

Solidaritetsorganisation

med anknytning till Socialistiska Partiet.

Bedriver/har bedrivit stödarbete för Palestina och för jordlösa i Uruguay, informationsarbete om stödprojektet i Uruguay samt om utvecklingen i Latinamerika, samlat in stöd till katastrofdrabbade i Sri Lanka och Pakistan med mera.

Kashmir efter katastrofen

AsienPosted by Solidaritet utan Gränser 2007-03-28 16:40
(Internationalen 24 januari 2006)

– De tsunamidrabbade länderna fick 1 200 helikoptrar, och de kom fram i tid. Vi fick helikoptrar efter 22 dagar. Men vi är ändå tacksamma. Vad hade vi gjort om vi inte hade fått någon hjälp?
Det säger Sardar Sikandar Hayat, premiärminister i Pakistanockuperade Kashmir, som också ställer sig frågande till Saabs påstående att svensktillverkade flygplan skulle ha varit till nytta efter jordbävningen.
Internationalen har träffat Sardar Sikandar Hayat för en exklusiv intervju om räddningsarbetet och tiden efter jordbävningen.

Tycker du att affären med Saab var rättfärdig efter jordbävningen i Kashmir och var det så att Kashmir behövde de här flygplanen, vilket Saab hävdar?
– Vilken affär? Det vet jag ingenting om.
Internationalen berättar för Sardar Sikandar Hayat om de sex högteknologiska spaningsflygplan som den pakistanska regeringen köpte av Saab bara någon vecka efter jordbävningskatastrofen.
– Vad vi behövde var helikoptrar, inte flygplan. Pakistans regering kanske behövde flygplanen, men vad gäller Kashmir så är det en absurditet.
– Jag visste inte någonting om den här affären. Det här är första gången jag hör talas om den. Jag trodde att de skickade hit flygplan på samma sätt som andra länder skickade hit helikoptrar.

Religiösa ledare talar mycket om att jordbävningens svåra konsekvenser orsakades av Guds vrede, medan andra talar om att det var dåliga byggnader och korruption inom byggindustrin som gjorde att omfattningen blev så stor. Vad tror du?
– Att kalla det Guds vrede är en extrem ståndpunkt. Jag skulle kalla det Guds besvikelse. Hade Allah varit nöjd med oss hade även dåligt konstruerade byggnader klarat sig. Jag håller inte med mullorna. Jag känner till en del väldigt oskyldiga människor som blev martyrer i jordbävningen medan många skurkar klarade sig.
– Vad gäller korruption och dåliga byggnader brukar människor gärna vilja skylla på någon om något går fel. Byggnaderna uppfördes inte under ett givet ögonblick. Premiärministerns hus skadades till exempel allvarligt, men en del av huset klarade sig. Presidentens hus däremot, jämnades med marken. Presidentens hus byggdes på trettiotalet medan premiärministerns hus byggdes på åttiotalet. Visst, en del byggnader som rests under de senaste fem åren skadades också. Men den främsta orsaken till detta var användandet av sten. I norr (om Pakistan) använder man sten istället för tegel eftersom tegel är dyrt. Dessutom täcker en sten ytan av fyra tegelstenar. Teglet kommer från Pakistan medan stenarna produceras lokalt. Det var stenkonstruktionerna som var problematiska. Men många faktorer bidrog.

Vilka andra faktorer bidrog till den storskaliga förstörelsen. Tror du att fattigdom var en faktor?
– Nej, det tror jag inte. Alltså, sådana här saker händer. Se på tsunamin och Katrina. Var det också frågan om fattigdom? Jordbävningar är ett naturfenomen. Jordbävningar, stormar och tsunamis inträffar. Förra året rullade en glaciär ner i en by i Nelumdalen och hundra människor omkom. Hur förklarar man det? När det är en jordbävning så är det en katastrof. Den här gången var det en stor katastrof.

Jämfört med tsunamin var den internationella responsen efter jordbävningen ljummen. Av sex miljarder dollar kom fyra miljarder i form av ett lån. Varför blev responsen så ljummen?
– Jag skulle inte säga att det inte blev någon respons. Det blev en respons men den var inte som efter tsunamin. De tsunamidrabbade länderna fick 1 200 helikoptrar, och de kom fram i tid. Vi fick helikoptrar efter 22 dagar. Men vi är ändå tacksamma. Vad hade vi gjort om vi inte hade fått någon hjälp? Faktum är att allt hänger på ett lands internationella lobbyarbete. Allt vi har fått har vi president Musharraf att tacka för. Vad gäller att pengarna kom i form av lån så kanske det har att göra med vad man brukar kalla givartrötthet. Först var det tsunamin, sedan Katrina och så kom jordbävningen. Kanske blev det problematiskt för givarländerna. Hur som helst så fick vi två miljarder dollar mer än vad vi hade räknat med.

Indien gav inte samma generösa hjälp till Kasmir som det gav till Sri Lanka efter tsunamin. Inte heller Indienockuperade Kashmir sågs till i räddningsarbetet. Hur kommer det sig?
– Folket i indienockuperade Kashmir ville väldigt gärna hjälpa till, men de tilläts inte av Indien att göra det. Vilket visar hur Indien hotar muslimer, särskilt kahmiriska muslimer. Indiens president är själv muslim, men det tog honom ändå 40 dagar att besöka den indiska delen av Kashmir som också drabbades av jordbävningen.
– Pakistans president, däremot, besöker drabbade områden varje vecka. Han firade sin eid (en muslimsk högtid efter ramadan) i Muzaffarabad. Han hade ingenstans att bo i Muzaffarabad, så han sov över i en polisstation. Även den pakistanske premiärministern besöker jordbävningsdrabbade områden i Kashmir på daglig basis. Detta visar vilka sympatier Indien har för Kashmir och hur Pakistan behandlar Kashmir. Dessutom, om Indien inte hade dröjt så länge med att öppna upp passagerna genom gränslinjen hade hjälpen kommit fram lättare i de områdena. Nu blev vi tvungna att ta oss 12 mil för att nå människorna där, medan det bara var fyra kilometer dit från gränspassagen.

Du berättar om general Musharrafs engagemang, medan media har varit kritiska mot militärens oförmåga att agera snabbt efter jordbävningen.
– Ja, vad kan man säga om de där mediatyperna? Jag befann mig i Muzaffarabad en timme efter jordbävningen och såg själv hur armén räddade skadade och flög dem med helikoptrar till Pakistan. Jag tycker att armén gjorde ett exemplariskt jobb. Även under dessa hårda väderförhållanden med dagligt fallande snö har armépersonalen varit upptagna med att bygga skydd åt de drabbade. Det är olyckligt när media säger att armén inte har gjort någonting.

Internationella media har uppmärksammat det faktum att förbjudna fundamentalistgrupper varit aktiva i hjälparbet i Kashmir. Vad anser du som premiärminister om detta, och vem var det som gav dem godkännande att agera: Islamabad eller Muzaffarabad?
– Man måste skilja mellan olika sorters insatser från jihadgrupperna. Till exempel kan man inte invända mot att en förbjuden grupp erbjuder böner. I Kashmir hjälpte dessa grupper offer för jordbävningen. Det motsätter sig varken vi eller Pakistans regering. President Musharraf har ifrågasatts av journalister för detta, och han svarade att vi är motståndare till deras jihadaktiviteter men inte deras goda gärningar. Jag skulle vilja påstå att i vissa områden gjorde dessa grupper till och med ett bättre jobb än armén.
– Amerikanarna frågade mig hur det kom sig att jihadisterna kunde arbeta i den ena sidan av stan och vi i den andra, utan att några problem uppstod. Jag sa åt dem att ni är här för att tjäna mänskligheten och det är de också. Människor är i fara och då kommer de här människorna och räddar liv. Det är ingen lätt sak att sätta sitt eget liv på spel. Amerikanarna bad att få samarbeta med jihadisterna, men jag tillät det inte.

Den amerikanska närvaron har ådragit sig en hel del uppmärksamhet. Qazi Hussain Ahmed (ledare för fundamentalistalliansen) säger att amerikanarna tänker stanna och kräver att de ska åka härifrån. Vad tycker du?
– Man måste förstå vilken typ av trupp som har skickats hit. Är det stridsstyrkor? Är det deras prickskyttar? Eller är det doktorer med mediciner, ingengörer och tekniker? Oavsett om de kommer från Nato eller USA så är det inte fråga om stridande förband. De är läkare och ingengörer. De driver ett sjukhus. Natostyrkorna byggde en bro i Nelamdalen som hade varit omöjlig att bygga utan dem eftersom de hade helikoptrar och tunga maskiner som de forslade över till andra sidan av den blockerade vägen så att de kunde återbygga den. Och nu har Nato redan draqgit sig tillbaka.
– Igår berättade någon att amerikanarna köpt mark i Shmanisektorn. Jag sa åt honom att ingen utlänning, inte ens en pakistanier, kan köpa mark i Kashmir utan regeringens tillstånd. Media har spelat en god roll, men det är olyckligt när sådana osanningar sprids.

Har du något du vill säga till Internationalens läsare?
– Jag är tacksam för all hjälp vi har fått från Sverige. Men vi har en lång väg kvar. Jag vädjar särskilt till det svenska folket. Även om den svenska regeringen slutar hjälpa, så kan folket bidra. Runt trehundratusen människor har förlorat sina hem. Över en miljon är i behov av hjälp. De behöver uppmärksamhet. Och jag är också tacksam för att Internationalen gett mig möjlighet att nå ut till svenska läsare.

Farooq Sulehria
Översättning: Rikard Johansson
  • Comments(0)//sug.socialistiskapartiet.se/#post10