Solidaritet utan Gränser

Solidaritet utan Gränser

Solidaritetsorganisation

med anknytning till Socialistiska Partiet.

Bedriver/har bedrivit stödarbete för Palestina och för jordlösa i Uruguay, informationsarbete om stödprojektet i Uruguay samt om utvecklingen i Latinamerika, samlat in stöd till katastrofdrabbade i Sri Lanka och Pakistan med mera.

Självorganisering i Uruguay

LatinamerikaPosted by Solidaritet utan Gränser 2007-03-28 16:13
(Yelah.net, 13 november 2004)

Tre mil utanför Montevideo i Uruguay finns en bosättning som heter Paso Escobar. För ungefär fyra år sedan ockuperade bostadslösa familjer ett stycke statlig mark i kommunen Canelones. Elsa Scanavini, som jobbar med Paso Escobar, är i Sverige för att berätta om den återupplivade självorganiseringen i Uruguay.

Många av dem som kommit för att lyssna och prata med Elsa Scanavinii på Mångkulturellt centrum i Fittja i söndags eftermiddag är uruguayare och andra latinamerikaner som bor i Sverige. Med deras bakgrund och erfarenhet kom det ganska snart igång en diskussion på ett annat sätt än om publiken bara varit svenskar.

 Elsa Scanavini
Elsa Scanavini

Elsa Scanavini är inbjuden av Forum Syd och Solidaritet utan gränser, som i Sverige har anknytning till Socialistiska Partiet, och har dagen innan varit och pratat i Västervik. Hon är ekonom på en myndighet i Montevideo och bor inte själv i bosättningen Paso Escobar. Hennes roll i Paso Escobar är framför allt är att bevaka genusfrågor och sociala problem.

- Det är människor som mist sitt jobb och bostad som ockuperat mark i kommunområdet Canelones. De började med att bereda terrängen och byggde hus av brädor och cement. Sen startade de soppkök, drog in el.

Ett kännetecken är att det är nyfattiga mer än redan från uppväxten fattiga som i dag ockuperar mark för att få tak över huvudet. Men det finns också de som har jobb och som av politiska skäl bor i bosättningarna. Sammansättningen bland de som bor där förändras. Det händer att de som får ett jobb för en längre tid och kan hyra bostad, och då flyttar ifrån bosättningen. Och nya flyttar in.

Elsa Scanavini får frågan om Paso Escobar har försökt kräva juridisk rätt till marken eftersom det finns en gammal lag som kunde användas vid en sådan prövning.

- Nej, det har pratats om det. Andra bosättningar i Montevideo har drivit det, och en del har blivit legaliserade.

Varje bosättning har sina egna projekt och med lokala demokratiprocesser. Samarbeten som till exempel byteshandel har hittills misslyckats. Men ockupationerna är i ett tidigt stadium.

I Paso Escobar lever i dag bortåt 60 familjer, som i genomsnitt har 4 barn. En del av dem som bor i Paso Escobar har jobb, andra är daglönare och en del är arbetslösa. Ockupationen av mark utgår ifrån ett akut behov av tak över huvudet. Det finns också ett soppkök, utomhus utan tak, som serverar mat även till människor som bor i kringliggande byar.

Marken som ockuperas är statlig eftersom risken att avhysas är större då det är privat mark.

- Bosättningen är beroende av statligt finansiellt stöd. Inda (ett organ under socialdepartetmentet) bidrar med torrvaror, men leveranserna är oregelbundna. Andra matvaror köps genom bidrag från frivilliga biltullar från riksvägen som ligger i närheten.

Genom vägspärrsaktioner har bosättningen tvingat kommunen att dra in el i Paso Escobar. Däremot finns inte dricksvatten, utan det tas från brunnar och måste kokas innan det kan drickas.

Att vatten är en mänsklig rättighet är nu lagstiftat i Uruguay, och lagen kan användas i krav att ha tillgång till dricksvatten. Samtidigt med parlamentsvalet den 31 oktober, då vänsterkoalitionen Frente Amplio (Breda Fronten) vann, hölls en folkomröstning om att i grundlagen skriva in att vatten över och under mark ska vara offentligt ägd. I dag har privata spanska vattenbolag kontrakt i vissa kommuner, bland annat i Canelones.

Elsas förhoppningarna på den nya regeringen är försiktiga:

- De har lovat att genomföra en nationell krisplan och införa en social lön. Men det beror på om den prioriterar en utlandsskuld eller inrikes sociala frågor. Om det blir sociala och ekonomiska förbättringar påverkas också resultaten i kommunvalet i maj nästa år.

Uruguay drogs med i Argentinas ekonomiska kollaps 2001. Hundratusentals miste sina jobb och många av dem står idag också utan bostad. Av landets cirka 3,5 miljoner invånare lever 30 procent i fattigdom, enligt Scanavini.

Men samhällskrisen började långt tidigare under den 12-åriga militärdiktaturen 1973-1985. Uruguay var på 1950-60-talet en välfärdsstat, men den föll sönder under diktaturen.

- Under diktaturen sänktes lönerna med 30 procent och utlandsskulden tiodubblades.

I dag är utlandsskulden uppe i 12 miljarder kronor. Arbetsmarknaden har också genomgått en strukturell förändring från industriproduktion till tjänsteproduktion.

- Genomsnittslönen för de som har arbete är 1000 kr i månaden och med det klarar du inte att betala hyra. 16 procent är arbetslösa.

Under diktaturen fängslades och dödades människor i vänsteroppositionen som vuxit sig stark under 60-talet. Många lämnade landet och ännu i dag lever många uruguayare i exil. Luften gick ur den folkliga motkraften efter diktaturregimen som följdes av ett systemskifte till nyliberal kapitalism.

Det är i en situation av ekonomisk, social och psykologiska kris som nya former för motkraft har börjat komma fram. Precis som i grannländerna Argentina och Brasilien och i andra latinamerikanska länder har ockupation av mark blivit en del av den folkliga rörelse som också omfattar fackliga och kooperativa organiseringar.

De dagliga basbehoven i Paso Escobar måste mötas och deltagande i demokratiprocessen och diskutera och ta itu med maktstrukturer tillhör det långsiktiga arbetet. Vardagsbeslut kan vara att bygga en bakugn och fördela passen att stå i soppkök. Elsa säger att den patriarkala ordningen dominerar också i Paso Escobar. Arbetsuppgifterna i bosättningen är könsuppdelade. En kvinna har blivit utsatt för sexuellt övergrepp.

Idédiskussioner om förändring finns med vid möten och samtal i bosättningen. Direkt demokrati är tanken för beslut i Paso Escobar. Men alla kommer inte till mötena..

- Det finns en tanke om att människorna i bosättningen ska bli subjekt i den politiska processen.

I det sammanhanget bör man uppmärksamma samhällets marginalisering av den svarta befolkningen, som utgör 5 procent av Uruguays befolkning, och de ungefär 7 procent som är mestiser. Kommer de att bli subjekt och få representation i den nya sociala rörelsen i landet? Självorganisering handlar också om att bygga social medvetenhet.

Anki Bengtsson

Artikel ursprungligen från Yelah.net
  • Comments(0)//sug.socialistiskapartiet.se/#post1